Tankar från en bibliotekarie i KUB-projektet

Det livslånga lärandet har helt plötsligt fått en reell innebörd. Liksom salig Erlander en gång
tiden ska jag ”kostas på”. Som 52-årig bibliotekarie med bortåt 25-årig yrkeslivserfarenhet i
tumlederna öppnar sig möjligheten att delta i ett stort fortbildningsprojekt.

Vi arbetar inom ett av de mest kunskapsintensiva områden som finns inom den offentliga
sektorn. Själva vår yrkesexistens bygger på att vi dagligen söker, finner, förmedlar, inspirerar,
förklarar och motiverar. Klart att vi kontinuerligt måste fylla på med ny kunskap, triggas.
Bibliotekens trovärdighet handlar mycket om att bibliotekspersonalen är uppdaterad.

10 miljoner, offentliga medel, har beviljats från ESF för att utveckla bibliotekspersonalen i
Dalarna, Gävleborg, Uppsala och Värmland. Vi är 750 personer. 750 personer med ett ytterst
viktigt uppdrag i samhället. Vi ska göra skillnad.

Vår länsbibliotekarie kom i går och informerade personalen på mitt bibliotek. Vi blev nog alla
lite tagna av hur stort det här är och vilket ansvar det innebär att förvalta projektet på rätt
sätt.

Kompetensutvecklingen kommer att pågå i 2 ½ år. Tänk 5 år framåt uppmanade
Anna-Christina, vilka förväntningar kommer det då att finnas på biblioteken?
Utifrån framtidsspaning och omvärldsanalys ska vi forma våra personliga
kompetensutvecklingsplaner. Vilken utmaning tänker jag i mitt stilla sinne, vilken
maktposition jag har. Utifrån min framtidsanalys, det jag anser vara viktiga uppgifter för
biblioteken i framtiden, ska jag alltså få möjligheten att styra utvecklingen genom att
intressera mig för vissa saker, kompetensutveckla mig inom vissa områden som jag sedan
ska tillämpa i verksamheten.

Vad vill jag då utveckla? Vi har ett halvår på oss att grundligt analysera denna fråga. I
ansökan finns vissa områden angivna, genus, tillgänglighet och teknik. Vi ska bygga nätverk,
både bland projektdeltagarna men även transnationellt.

Jag tänker på människorna i Grekland. Hur är deras relation till biblioteken, klarar
biblioteken av att var fundament i en demokrati när samhället svajar? Vilken betydelse har
biblioteksrummen för barnen vars hem kanske inte alltid är fredade och trygga platser när
den ekonomiska krisen drabbar familjerna med arbetslöshet m.m?

Vad har vi framför oss här hemma om 5 år? Svårt att veta men min passion för biblioteken
driver mig att vilja verka för att de är viktiga, både som rum och som verksamheter i
människors liv, både i dag och om 5 år.

Ulla-Carin Stenberg

Arvika Bibliotek

Om Camilla

Arbetar som biblioteksutvecklare på Region Värmland
Det här inlägget postades i Projektorganisation. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s