Att utvecklas som lärande organisation

Igår hade KUB-projektet en av sina återkommande träffar för hela projektteamet, denna gång i Gävle. En alldeles särskilt angelägen punkt som ventilerades, var den om det arbetsplatsbaserade lärandet. Vi kände väl alla att det kunde vara dags att påminna om ett så viktigt fundament för hela KUB-projektet. I projektbeskrivningen kan man läsa: ”Ett viktigt delsyfte i projektet är att biblioteken ska utvecklas som lärande organisationer och därigenom stärka sin roll som lärandemiljö, både internt och utåt till medborgarna. ”

Som ni ju alla vet, är ju ett av huvudspåren i KUB-projektet just lärande. Därför vill jag nu ta tillfället i akt och återpublicera en text som jag skrev för vår KUB-special, med några konkreta exempel på verktyg som skulle kunna vara relevanta att prova. Håll tillgodo!

”Att lära på jobbet – en utopi?”
Till att börja med kan man ju fråga sig ”Varför då?Varför ska vi ägna så mycket tid åt att lära oss nya saker? Är det inte bättre att vi ägnar oss åt våra användare?” Ett möjligt svar skulle kunna vara:”Hur ska ditt bibliotek annars kunna fortsätta att vara relevant och möta aktuella – och nya – behov hos bibliotekets användare?”.Med detta i bakhuvudet: det måste vara ett uttalat mål hos och för var och en av oss att lärande på arbetsplatsen är en prioriterad verksamhet!

Hur detta lärande sedan ser ut kan variera efter syfte, person och sammanhang. Men självklart måste skrivningar om detta också in i relevanta styrdokument, om det inte redan finns där. Men hur gör man då, när man vill omsätta ord till handling, när styrdokumentet ska bli praktisk verklighet? En bra start är att skaffa sig en verktygslåda fylld av olika metoder för att lära varandra – och för att lära av varandra. Här är några exempel ur min verktygslåda:

Tidskriftsklubben
Man läser och diskuterar gemensamt en (vetenskaplig)
artikel. Tidskriftsklubben har tre delar:
1. Individuell läsning (alla)
2. Bakgrundsanalysen (en person)
3. Tidskriftsklubbens möte (alla)

Artikeln som ska läsas får inte vara för lång, tänk att två timmar ska räcka för att läsa och fundera över artikeln. Dessa timmar ska – och detta är viktigt! – vara arbetstid. Välj gärna en inte alltför komplicerad artikel första gången. En person i klubben ansvarar vid varje tillfälle för att teckna en kort bakgrundsanalys: var och när är artikeln publicerad, vem är författaren etc. Bakgrundsanalysen inleder varje träff, och därefter diskuteras själva artikeln: först dess syfte, resultat, språk (lättillgängligt eller svårt?) samt eventuella frågetecken, och därefter själva innehållet – kan vi överföra detta till vår egen verksamhet, och i så fall hur? Utse en minnesantecknare för varje träff, och se till att även de som missade träffen får ta del av anteckningarna. En fungerande tidskriftsklubb ger bra möjligheter att bygga upp en gemensam kunskapsgrund i en arbetsgrupp. Lagom antal deltagare kan vara 4-10 personer.

Pedagogiska bord
Den som initierar mötet väljer en pedagogisk utmaning, en frågeställning man vill ha belyst. Man samtalar i grupp med högst åtta deltagare. En i gruppen är utsedd till samtalsledare. Efter en kort presentation av vilka man är (om man inte redan känner varandra) håller den som lyft frågeställningen en kort inledning. Därefter gör man
en runda i gruppen, där alla kort svarar på hur de uppfattat frågeställningen. Samtalsledaren fördelar ordet i gruppen, ställer frågorna: ”Hur gör du?” ”Hur tänker du?” ”Vilka är dina erfarenheter?”

Den pedagogiska aspekten på utmaningen diskuteras och man reflekterar över lärande och hur vi arbetar i biblioteket. Samtalsledaren ligger själv lågt i diskussionen, fördelar ordet och ansvarar för att man håller sig till den röda tråden.

Läs mera om detta hos t ex Länsbibliotek Dalarna eller på Metodbanken (en riktig guldgruva även det :-))

Dialogcafé (World cafe)
Ett dialogcafé leds av en moderator. Lokalen utformas så inbjudande som möjligt,gärna som ett café där man sitter runt små bord. Caféet kan gärna inledas med en kort faktagenomgång av ämnet, eller vara en uppföljning till en föreläsning, eller avsluta en konferens. Moderatorn presenterar vilka frågor som ska diskuteras, samt förklarar hur metoden fungerar. Ett lagom antal frågor kan vara tre eller fyra, och det är viktigt att

frågorna är öppna och utmanande! Metoden fungerar särskilt bra när man vill generera idéer och förslag.

Varje fråga diskuteras vid ett bord (om man är många deltagare kan det behövas
flera bord för varje fråga, dessa kan då märkas med nummer eller färger). Vid varje bord finns en person som är ansvarig för att anteckna, gärna på blädderblockspapper,
och han/hon sitter kvar vid ”sitt” bord under hela diskussionen.
Moderatorn talar om när det är dags att byta bord.När diskussionen är slut kan dokumentationen sättas upp på väggen så att alla kan titta på den. Om syftet är att generera idéer eller förslag kan deltagarna få prioritera bland idéer och förslag med
hjälp av kryss eller pluppar. En annan variant är att den ansvariga vid varje bord
kort redovisar vad som diskuteras. Moderatorn avslutar med att berätta
om vad som händer härnäst – vilka tar hand om dokumentationen, hur får deltagarna
tillgång till den, vem har ansvar för att diskussionen följs upp.
Blir du nyfiken? Läs då mera på sajten The World Café!

Jobbskuggning
Jobbskuggning innebär att du följer och observerar en kollega i hans eller hennes
dagliga arbete. Detta är egentligen ingen svår sak att omsätta i praktiken – det kan
däremot vara en god idé att förbereda sig med en uppsättning frågor du vill få besvarade,
och ha en tydlig tanke om vad exakt det är du vill observera, och hur det sedan ska följas upp.

Utbildning – eller knytkalas
Något som jag vet att många redan tillämpar på biblioteken är ju att man helt
enkelt utbildar varandra vid schemalagda tillfällen. Det behöver inte vara så
anspråksfullt: om man känner sig mätt på konceptet att en föreläser för övriga
gruppen, kan man helt enkelt anordna knytkalas för lärande runt ett bestämt
tema: fiffiga resurser på webben, nyinköpta medier, spaningar på ett visst
tema eller vad som nu är relevant.

Avslutningsvis: våga prova något. Huvudsaken är att det blir en kontinuitet i
lärandet, en integrerad del av vardagen på din arbetsplats, inte något som görs av
några få i en separat fåra skild från ”verkligheten”. Lärande ÄR verkligheten, och
där hör vi alla hemma!

Tack till Anna Åkerberg, ILS Malmö, Malin Ögland, Regionbibliotek Stockholm, David Herron och Lotta Haglund KIB, Lisa de Souza, Länsbibliotek Dalarna och Lisa Eriksson, Länsbibliotek Gävleborg Uppsala för att ni på olika sätt delat med er av ert vetande och givit inspiration och underlag till denna artikel. Delad kunskap är – som sagt – ökad kunskap!

Det här inlägget postades i Lärande. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s